Gran

Gran Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Barrväxter Coniferophyta
Klass	Pinopsida
Ordning	Pinales
Familj	Tallväxter Pinaceae
Släkte	Gransläktet Picea
Art	Gran P. abies
Vetenskapligt namn
§ Picea abies
Auktor	(Linné) H.Karst., 1881
Utbredning
Utbredningskarta.

Gran (Picea abies) är ett barrträd i gransläktet och familjen tallväxter. Arten trivs i svalt och fuktigt klimat. Granen kan i extremfall bli uppemot 50 meter, men är vanligtvis 25 till 35 meter. Den kan bli över 400 år gammal, men avverkas som regel efter 75–150 år.

Rödgran är samma art, men namnet används främst vid handeln med julgranar.

Utseende

Granen är ett barrträd och barren sitter strödda i mycket stora antal på varje skott men växlar mycket i storlek, form och riktning. Granen är också mycket omväxlande med avseende på kronans form, beroende på huvudgrenarnas riktning och kvistarnas ställning. Granens utseende beror delvis på jordmån och växtens läge, varav flera sorter har beskrivits: grågran, margran, hänggran, med mera. Dessa är samma sorts gran, men växtsättet ger dem olika karaktär. Kottefjällen har också varierande form. Granen är antagligen det mest mångformiga trädet i Norden. Ett exempel är så kallad dikotypgran som är en avvikande typ av gran som sällsynt förekommer i bland annat Västerbotten.

Granen uppvisar tydligt flera av de för barrträdens vegetativa delar typiska kännemärkena. Dessa är, utöver bladens utbildning till barr, den genom hela kronan löpande huvudstammen, huvudgrenarnas konfigurationer i cirklar och hartsavsöndringen i veden och barken.

• 
  Barr.
• 
  Granplanta.

Granen är nakenfröig vilket betyder att fröämnena sitter på ett fruktblad, som är platt utbrett men ej hopvikt till ett fruktämne. Fruktbladen är spiralställda och har under blomningen oftast purpurröd färg. Eftersom granen har varken märke eller stift sker pollineringen genom att pollenet förs av vinden till fruktbladets platta eller kullriga översida, där de små fröämnena sitter, och därmed fastnar pollenkorn direkt på fröämnena. När fröna mognar tillväxer och förvedas fruktbladet, men det är fortfarande platt och här utbildar sig alltså inte någon frukt, utan fröna sitter ohöljda i skydd av fjällen, som bildar grankotten.

Frön, fröfjäll (kottefjäll) och kotte.

Granens kotte är alltså en samling spiralställda fruktblad på en utdragen axel och motsvarar en honblomma med talrika pistiller. Dessutom ser man ett litet fjäll utanför varje fruktblad, vilket förklaras av att fruktbladet är kluvet i två lameller. Även "hanblomman" består av en mängd små fjällika blad i spiral så att den liknar ett litet ax. Varje blad bär två pollensäckar.

Granen är sambyggare (monoik). När kotten är mogen, spärrar den ut sina fjäll vid torr väderlek. Eftersom den hänger med toppen nedåt faller fröna ut. De sjunker långsamt, precis som lönnens och asken frukter, på grund av den snabba rotation som under fallet åstadkoms av den stora, tunna hinnan. Detta för fröspridningen så viktiga bihang utgörs av en från kottefjället lossnande lamell. Frön från gran (och tall) är alltså med avseende på sin spridning, så kallade virvelfrön.

Utbredning och systematik

Granen är ett träd som ursprungligen förekommer från Skandinavien och Mellaneuropa över Ryssland till Sibirien. I norra Europa förekommer den över stora delar av Skandinavien och Finland, medan den i Central- och Sydeuropa främst förekommer på högre höjd i Alperna och Karpaterna. Från östra Europa sträcker sig utbredningsområdet genom Ryssland fram till Uralbergen.

Mellan Skandinavien och Uralbergen finns en enorm hybridzon med en underart till granen som kallas finngran (Picea abies subsp. × fennica) Granen överlappar därutöver också sömlöst utbredningen med den östliga nära släktingen altajgran (Picea obovata). Vissa auktoriteter behandlar idag detta taxon som underarten Picea abies subsp. obovata. Räknar man även in detta sibiriska bestånd så sträcker sig granens utbredningsområde i ett obrutet bälte från Atlantkusten i väst, tvärs över Ryssland, ändå till Amurregionen vid Stilla havet i öst.

Vissa auktoriteter har urskiljt beståndet som förekommer i Alperna som underarten Picea abies subsp alpestris.

På 1700-talet introducerades granen av människan till Nordamerika, där den idag har en stor utbredning och är naturaliserad i nordöstra USA och sydöstra Kanada. Den växer även i Klippiga bergen och längs Stillahavskusten. Till de Brittiska öarna inplanterades den redan på 1500-talet och senare till Nya Zeeland. Från Nya Zeeland har den även spridit sig till östra Australien.

Skandinavien

Utbredningskarta - Skandinavien.

Granen är ett av de vanligaste träden i Norden. I södra och mellersta Skandinavien är granen en av de yngsta invandrarna bland skogsträden. Genom fossila fynd har man kommit fram till att granen har invandrat dit från söder, precis som tall och andra växter. Naturligt uppväxt gran saknas i större delen av Skåne och i delar av Halland och Blekinge. Planteringar har dock förekommit även utanför granens naturliga växtområde, men dessa planteringar har i princip upphört efter 1980-talet.

I Danmark finns den bara odlad och förvildad. Till Norge har den kommit från Sverige endast genom de lägre passen på fjällryggen mellan länderna och är därför mindre utbredd där. I norra Norrland märks pollen från gran i pollendiagrammen från boreal tid, det vill säga för cirka 9 000 år sedan. Granar med rotsystem upp till cirka 9500 års ålder har hittats på Fulufjället i Dalarna. En av dem, Old Tjikko beräknas vara världens tredje äldsta kända levande organism och världens äldsta individuella trädklon. I fjällen ligger grangränsen betydligt lägre än björkgränsen.

Käppgran, Eskilstorp 1962

Former

Ormgran

Ormgran (Picea abies f. virgata) är en granvariant med mycket glesa slingrande grenar och så gott som inga sidoskott på grenarna. Formen förekommer på många ställen, nästan alltid som enstaka träd bland vanliga granar.

Käppgran

Käppgran, ibland beskriven som Picea abies f. monstrosa är en extrem dvärgform av ormgran, som helt saknar sidogrenar (typklass 1). I Sverige finns exemplar med käppgran i ormgransbeståndet vid gården Eskilstorp utanför Lekeryd.^{[källa behövs]}

Ekologi

Granen föredrar kallt, borealt klimat eller svalt tempererat klimat och kräver hög luftfuktighet samt jämn och god vattentillgång. Därför är den också mycket känslig för långvarig torka och extrem värme. Däremot är den extremt tålig mot stark vinterkyla och djup frost. Den växer bäst på friska, näringsrika och fuktiga marker.

Granen bildar på många platser skogar som är mycket skuggrika. Den är till sin natur ett sekundärt trädslag och växer således upp inne i en redan sluten skog. När granskogen väl slutit sig så har endast andra sekundära trädslag konkurrenskraft att växa upp till stora träd, såvida inte en stor störning som till exempel brand, storm eller översvämning stör och skapar förutsättningar för andra trädslag. Granskogen uttränger därför lätt både ek och tall.

Granen får inte sina kottar förrän i 30-40 års ålder.

Granen och människan

Plank av gran.

Granens ved är oftast mjukare än tallens och vanligen mindre rötbeständig. Granen utnyttjas till såväl sågade produkter som massaved.

I vissa delar av världen är det vanligt att man tar in granar i sina hem som prydnad under julen. I Sverige har det traditionellt varit vanlig gran (Picea abies) men även andra arter förekommer. I det tillståndet kallas den för julgran.

I Norden användes gran till harts, tuggkåda, till att ge god lukt i rum, som krydda till viltkött, vid garveri, och till golvtiljor. Dock är gran inte det bästa materialet för ved eller kol, eftersom träet sprakar och elden aldrig kommer upp i riktigt höga temperaturer; dock fattar det lätt eld. Samerna använde gran för båttillverkning. Gran användes farmaceutiskt i plåster och tuggkådan ansågs både rena tandköttet och lindra skörbjugg.

Granen är Medelpads landskapsblomma.

Se även

• Mölnbackagranen

Källor

Tryckta källor

• Gran i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

Webbkällor

• Den virtuella floran

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Gran.
  Bilder & media
• Swedes find 'world oldest tree', BBC News (engelska)
• Äldsta trädet på jorden
• Träinformation - SkogsSverige